“Sjung om studentens lyckliga dag…” Hunden betraktar mig en stund före han bestämmer sig för att stämma in i mitt sjungande med ett yl. Om han är musikalisk eller om han försöker protestera mot min nyvakna röst vet jag inte, men lite stämmor gör alltid gott. Inte precis samma sak som att stå längst fram i en festsal och bli hyllad, men sen igen så tror jag inte mitt klädval av morgontofflor, abimyskläder och studentmössa på huvudet skulle vara rätt heller.
Som en bieffekt av den rådande coronakrisen pågår det en annan epidemi hos årets studenter, abiturientus förtvivlus. De första smittofallen kom med realprovens tidigareläggning, och fortsatt att sprida sig då Ohi On, lärarmiddagar och studentmiddagar en efter en ställdes in eller förflyttades framåt. En andra våg kom med förändringarna i antagningen till högskolorna, och efter att nyheten om nätdimissioner kom har många haft svårt att återhämta sig.
Även här rekommenderas distansering: inte av det sociala slaget, (som man förstås ändå ska utöva nu), utan självdistansering. Botemedlet är att helt enkelt inte ta sig själv så seriöst. Vänder man på saken så ser man att det visst finns positiva sidor med att studentdagen inte blir som vanligt, åtminstone inte nu i maj. Vissa saker är kanske till och med bra att vara utan. Låt mig ge er några exempel:
1. Inga stela blir-det-här-en-handskakning-eller-en-kram
Klassikern; morbror Göran kommer fram och du går in för en kram, men han går in för en handskakning och handen som slår dig i magen är inte ens nära på lika smärtsam som minnet av händelsen som kommer att förfölja dig när du försöker somna i flera år framåt. I år kommer detta inte hända – även om du har gäster så räddar avståndsrekommendationerna dig från denna fasa.
2. Tidig väckning
Vanligtvis blir det bråttom på morgonen på studentdagen. Mycket ska fixas före man ska till skolan, oftast tidigare än resten av gänget. Vi hamnar förvisso säkert kompensera med en tidig morgon i augusti, men nu i maj kan vi skippa allt som heter frisyrer och att klä upp sig om vi känner för det. Rulla ner från sängen 2 minuter före dimissionen börjar och nappa mössan på vägen – ingen hindrar dig!
3. Stressade föräldrar
Det finns få saker som får föräldrar (särskilt mammor) att bli så på helspänn som kalas. På något magiskt sätt blir allting dessutom ditt fel så man kan förbereda sig på att bli utskälld x antal gånger, +/- beroende på hur många gäster och maträtter som är påväg. Inget firande = inga problem.
4. Förhör om framtiden
Dom menar ju väl, men 47:e gången någon frågar vart man sökt och sedan tror sig ha all kunskap i världen om att ansöka trots att det gått flera decennier sen de fick sin kandidatexamen blir det tröttsamt. I augusti har du kanske redan kommit in på en skola, hunnit skaffa jobb för ditt mellanår eller åtminstone hunnit hitta på en bra ursäkt för att undvika en predikan.
Det är helt okej att vara sur, ledsen eller besviken, men kom ihåg att också glädjas över att vi gjorde det. Ödet verkar hata vår årskurs men vi klarade det ändå. Mössan på huvudet och siktet mot augusti!
Text & bild: Joanna Fuhrmann
