Läs- och skrivsvårigheter blir upptäckta allt för sent, jag blev diagnostiserad först i årskurs fem i lågstadiet. Före det trodde jag att det var något fel på mig, att jag var dum i huvudet. Jag minns extra bra alla diktamenförhör vi hade och alla fick ungefär två fel men sen kom jag med mina starka 27 fel. Varför var jag så dålig på att stava, fast jag övade dubbelt om inte trippelt mer än alla andra? Först när jag fick diagnosen läs- och skrivsvårigheter så förstod jag att jag inte var dum i huvudet, det var inte mig det var fel på. Jag kommer alltid ha lite svårare att stava och förstå texter än andra.
”Men varför ska just jag och alla andra som har svårt med stavningen och läsningen drabbas av det i studentexamen?”
Vem är jag som skriver denna text? Mitt namn är Linn Snickars och jag är 17 år och kommer från den lilla staden Närpes uppe i Österbotten. Just nu går jag andra året i Närpes gymnasium och studentskrivningarna börjar närma sig allt mer. Detta för med sig en stor rädsla för mig, eftersom jag vet jag har sämre förutsättningar än andra “vanliga” studeranden. Jag har aldrig valt att födas med läs- och skrivsvårigheter och det var heller inget någon kunde förebygga, det bara blev så här. Men varför ska just jag och alla andra som har svårt med stavningen och läsningen drabbas av det i studentexamen? Ett prov vi alla måste skriva för att bli studenter.
”Det spelar ingen roll fast min skärm skulle vara lika stor som en bioduk, jag och andra som har läs- och skrivsvårigheter ser fortfarande inte våra stavfel”
Jag har nu skickat in en ansökan till studentexamensnämnden och blivit beviljad två timmar extra tid, en större skärm, större teckenstorlek och att få sitta i ett eget rum. Man kan även ansöka om något annat arrangemang utöver det här. Men that’s it. Vad ska en större skärm eller teckenstorlek göra åt att jag inte kan stava? Jo ingenting. Det spelar ingen roll fast min skärm skulle vara lika stor som en bioduk, jag och andra som har läs- och skrivsvårigheter ser fortfarande inte våra stavfel. De säger att vi ska få hjälp som gör att vi ska ha samma förutsättningar som alla andra men varför får vi inte det då? Hur kan det vara så svårt att ge oss de hjälpmedel som vi faktiskt behöver?
Resten av livet kommer det finnas stavkontroll på alla datorer och telefoner så varför får vi inte ha det i studentexamen? Ett hjälpmedel som faktiskt hjälper oss som har svårt med stavningen. För enligt mig är det väldigt orättvist att vi redan från början har en sämre förutsättning än de som inte har denna diagnos. Vi straffas för något vi inte har valt.
Jag vet att det inte kommer ske någon förändring tills jag ska skriva studenten men kanske för de som skriver om några år. För det kommer alltid finnas barn och vuxna med läs- och skrivsvårigheter. Så varför inte bara ge oss de hjälpmedel vi faktiskt behöver.
Linn Snickars
