År 2020 ordnade Chefredaktör Anna Ilmoni en skrivutmaning som hon kallade för Karantänkreativ. Utmaningarna publicerades på FSS Instagram och deltagare kunde välja att anta så många utmaningar de ville.
Ett anonymt bidrag vann utmaningen “spännande samtal”.
Ett gäng släktingar ordnar en gemensam familjemiddag för första gången på flera år. Mycket har förändrats sedan de träffades senast; nya familjemedlemmar har anslutit sig och gamla har försvunnit.
“Välkommen mamma. Va kiva å se dej! De blev ju fint väder trots allt” “Tack för inbjudan och exceptionellt engagemang för att ordna en familjemiddag, det är ju alldeles förskräckligt många år som passerat sen vi sammanträtt på detta vis senast. Ack, så skamligt vi är ju ändå familj. Men oerhört fint att du tog initiativet” “Men jaja mamma sluta tjafsa nu å hjälp till me maten istället, dom andra kommer snart å då ska allt va klart.” “Nämen jösses, där kommer de ju! Vad är det mitt öga skådar, syster din anländer alldeles allena. Elegant är hon de facto, men var i fridens namn har hon lämnat gubben sin? Och lilla Hugo, vem har hand om gossebarnet?”
“Tjena morsan, he va läng sen. Ja to tåågi ner ti stan opp från österbotten huhhuh vike arbiiti he ble ti komin ända fram. Men nu e ja här så lååtin feistin börja illa kvickt!” “Vad man blir osofistikerad och intelligensbefriad när man lever utanför stan…” “Va ere du säjer morsan? Te lite svårt o hör vare e du säjer, pratin lite högre” “Jag beundrade bara denna häpnadsväckande blomsterrabatt, kom så börjar vi kalasa på middagen som väntar.”
“Kröhöm kröhöm… Kan ja få er
uppmärksamhet en sekund? Som ja skrev i inbjudan, är detta en chans för
oss att ta igen åren som gått. De e kiva att ha er alla här samlade å
njut av maten, skål!”
“Dehäran ti fortsätti ditt tal har ja också en
pikiliten hemliheet som ja gått o bärin på. Öööm… ursäktin mej lite
känslosamt ämne dihää he kommer rikit tårin i öga. Gubben min e icke här
fö han fick lite lejdon tå stack iväg me stackars Hugo.”
“Herre min tid vad är det som når mina öron, alldeles förskräckligt. Vilken tur dock att du inte ruvade på hemligheten länge och uttalade dig till kära släkten din. Får jag ännu fråga exakt när denna katastrofala händelse ägde rum, kom du genast hit efter att han lämnat dig?” “He va ju alldeles nyss, eller ja he ble ju kanski lite väntat men ganska nyss vare. Ungefärin där i höstas för ett par år sen…”