FÖRKORTAD TEXT: Det är okej att vara vanlig

Under vissa tider på året finns det en speciell press att ändra på sig själv eller sin livsstil. Till exempel inför sommaren, hösten och skolstarten samt inför det nya året. I början av det nya året brukar pressen vara som allra störst och man uppmuntras att granska och ändra hela sitt liv. Men tänk om man bara skulle vilja fortsätta leva sitt liv den 1 januari såsom man gjort året innan?

Inspiration eller desperation?

För en del kan tanken om början på ett helt nytt år kännas spännande och inspirerande. Det är jätte okej, men personligen känner jag mig oftast bara sorgsen.

Vi lever i ett prestationssamhälle, som inte uppmuntrar oss att hålla fast vid regelbundna rutiner och ta pauser från överväldigande sinnesintryck. I stället uppmanas vi till att alltid vara produktiva och företagsamma. Att vi unga ges fler möjligheter inom samhället och har chansen att skapa förändring, är utan tvekan väldigt värdefullt. Men det skapar en stor press på unga att hela tiden prestera.

Jag önskar att fler skulle få höra att det kan vara bra att sakta ner i stället för att trycka gasen i bottnet. Att det är okej att hellre bli hemma än gå ut en kväll. Att man inte behöver orka med allt det som någon annan orkar med. 

Italien och konsten av att sakta ner

Ett intressant fenomen är Slow living. Det är nästan omöjligt att beskriva utan att låta som en enorm kliché. Men det handlar om en sorts rörelse och livsstil, som började Italien på i 1980-talet. Livsstilen är en motreaktion till det snabba och hetsiga prestationssamhället. I stället för att vara stolt över att göra något hela tiden, förespråkar Slow living en långsammare och lugnare vardag.

Det handlar om att njuta av små och simpla saker i vardagen. Till exempel kan det vara att själv mala kaffebönorna till morgonkaffet. Eller så kan det handla om att sätta sig ner på parkbänken och lyssna på människorna runt omkring eller beundra naturen. Det är saker som någon kunde säga att tar för mycket tid eller inte är produktiva.

Det handlar om var i livet man är

Det verkar som att äldre människor ofta är bättre på slow living. Jag har lärt mig mycket av mina mor-och farföräldrar. Det är mest äldre människor som sitter på uteserveringar och nöjt dricker kaffe, eller promenerar runt i stan utan att verka ha bråttom. Det har säkert att göra med att de flesta är pensionerade. Men det kan också handla om att de har vuxit upp utan teknologi. De är vana att leva i en annan takt. 

För oss unga är det inte realistiskt att bara sluta studere eller jobba. Jag tror inte heller att det skulle vara ett bra alternativ. Att studera något man är intresserad av eller jobba kan kännas meningsfullt och ge trygga rutiner. Det viktiga är egentligen hur vi ser på de här ”skyldigheterna” i vardagen.

Jag menar att det är okej att vara nöjd med medelmåtta. Ett liv som är tråkigt ibland är också ett bra liv. Långsam betyder inte lat. Det är inte bortkastad tid att göra sådant som man tycker om och mår bra av.

Wilma Fredriksson