Ungdomen beskrivs ofta i filmer eller böcker som en tid där man kan (och ska) vara lite fri och galen. Då man är ung ska man resa, vaka sent på natten och ta varje dag som den kommer. Men samtidigt förväntas vi lägga grunden för vår karriär och så att säga hitta oss själva.
Fast jag tror det är närmare sanningen att säga att vi förväntas skapa oss själva. I botten finns då vår personlighet och våra styrkor. Dessa ska vi sedan förbättra och bygga på med utbildning och erfarenhet.
Då du är ung har du chansen att påverka det här. Du väljer vilka ämnen du läser i skolan och hur hårt du satsar på dem. Du bestämmer över din tid – lägger du den på “nyttiga saker” som förbättrar dig, eller “kastar du bort den”?
Och förstås ska du inte bränna ut dig. För att kunna vara sitt bästa jag ska man också vara utvilad, man ska spendera tid med vänner och ta hand om sig själv både fysiskt och psykiskt. Och man ska göra lagom av det där vilda eftersom det kan hjälpa med att skapa karaktär.
Om du väljer rätt här och gör ditt bästa, så kommer den person du under din ungdom skapat att stiga ut i vuxenlivet med alla förutsättningar och en ljus framtid. Tänk på det lite som ett spel! Din avatar, din karaktär i spelet, kommer att bli det du gör den till.
Alltså: så mycket av ungdomen verkar ibland handla om att jobba för och besluta om framtiden. Det blir som om vi förväntas hålla på och bygga upp, putsa och finslipa någon produkt som är vårt framtida jag.
Det låter kanske kliché, men du är ingen produkt som finns till för att säljas på arbetsmarknaden eller partnermarknaden eller någon marknad alls. Och då man tänker på saken är det ganska sorgligt att leva enligt vad man tänker är bäst med tanke på hur andra ska värdera en i framtiden.
Jag tror det är viktigt att inte stressa för mycket över vad det ska bli av en då man är ung. Man hinner nog pröva sig fram, göra sådant som är roligt och fundera på vad just man själv tycker att är det viktiga i livet. Och man hinner göra det inte med tanke på hur det gynnar ens framtida jag, utan bara för att!
Adele Westerlund
