Felicia Wentjärvi: Det ljuva livet

År 2020 ordnade Chefredaktör Anna Ilmoni en skrivutmaning som hon kallade för Karantänkreativ. Utmaningarna publicerades på FSS Instagram och deltagare kunde välja att anta så många utmaningar de ville.

Felicia Wenjärvi vann utmaningen ”I den bästa/sämsta av världar” med sitt bidrag Det ljuva livet.


Det ljuva livet

Hon har ännu huvudet mot kudden. Hon har ögonen stängda. Hon är nästan vaken. Nästan tillbaka i verkligheten. Verkligheten är flotta middagar. Verkligheten är vin efter nio och en dålig såpopera. Verkligheten är manikyr och lena fötter. Verkligheten är mercedes, solarium, tennis och kostcirkeln. Det här är verkligheten. Bara inte hennes. 

Hon stiger upp ur sängen. Knäna ömmar från igår. Hon var vaken sent och hjälpte till på golfbanan. Männen som kommer dit vill ofta ha en ung flicka på armen. Hon har fått äran att vara den flickan. Hennes hår stinker av cigarrök och utsläppen från bilarna. Hon är född felaktig. Hennes mamma hade skulder på flera miljoner och då hon knarkade ihjäl sig fick dottern ärva allting. Vart enda jävla öre. För att strö salt i såren hade mamman dessutom sålt dottern som underhållning till en grupp överklassare för en påse blått redan innan dottern kunde gå. Då mamman dog var dotterns minne av henne redan nedsmutsat. Det blev ju inte bättre då det blev klart för dottern att hon skulle behöva dras med skulderna resten av sitt liv. Hon hatade sin mamma. Inte en dag gick utan att hon önskade att hon hade blivit född i en annan familj. Hon kunde i alla fall trösta sig i att männen på hotellet tyckte hon var vacker.

Hon drar på sig sin urtvättade omlottklänning. När hon tar på sig sandalerna märker hon hur det infekterade såret lyser rödare än igår. Hon suckar och spänner åt skorna. När hon går ut genom dörren sticker den fräna luften henne i näsan. När hon går längs motorvägen ser hon männen i bilarna som har masker framför sina munnar. 

Hon kommer in genom dörren till hotellet och hälsar på receptionisten. Han har en blåtira och flinar glatt mot henne. 

”Det blev lite mycket att dricka för vissa av dem igår” säger han och skrattar utan någon egentlig glädje.

Det är för sorligt för att hon ens ska förmå sig att svara. Hon nickar och går in i köket. Där inne står hennes chef. 

”Du, det är din tur att servera drinkar idag. Du vet det va?”

Klart hon vet det. Hur skulle hon kunna glömma. Hon nickar och tar på sig det vita förklädet och ett konstgjort leende. Hon går ut till poolområdet och ser de fula männen med sina tillgjorda fruar. Det enda som skiljer henne från dem är pengar. Hon är dömd till evigt lidande och allt på grund av att hon hennes odugliga mamma nödvändigtvis måste knarka bort allt. 

En av männen visslar till sig henne och hon rycks ur sitt drömmande. Han pekar på sin cigarr och hon ler och snoppar den åt honom. Han tänder den och tar en puff.

”Du är allt snygg du” 

Hon tackar fast hon vet att han är mer än dubbelt så gammal som hon. Under sina 16 år har hon många gånger fått höra det. Hon vet ju att hon ser ut som vilken annan liten flicka som helst. Smal och undernärd.

Mannen tar tag i hennes arm och viskar i hennes öra. Han vill ta med henne till ett mer avlägset ställe. Hon vet att hon kan få högre dricks om hon spelar med. Han tar henne i handen och leder henne in i hotellet. De går förbi receptionisten som stirrar stint ner i marken. Hon följer mannen uppför trappan och in på ett hotellrum. Hon vet vad som följer härnäst. Mannen tar tag i henne och skuffar ner henne på sängen. Han väser åt henne att hon inte får gå runt och se ut sådär bland folk. Han börjar slita i hennes slitna klänning. Hon suckar och inser att det är en av de dagarna. I samma stund som har börjar fiffla med sin gylf öppnas dörren. En ung och brunbränd kvinna kommer in. Hon börjar skrika och gorma och det tar inte länge förrän flickan inser att det är mannens fru. Hon ser sin chans och springer mellan benen på mannen. På vägen ut tar hon mannens jacka som ligger slängd vid dörren. Hon springer ut ur hotellet förbi receptionisten och slutar inte springa förrän hon är flera kilometer från hotellet. Hon fryser och sätter på sig mannens jacka. Hon stoppar handen i fickan och märker en plånbok. Inne i plånboken finns en flygbiljett. En enkelbiljett. Hennes lilla hjärta bultar av adrenalin och hon börjar springa. Hon springer på taniga ben bort mot flygplatsen. Hon har en biljett ut ur den här världen. En biljett mot friheten. En enkelbiljett till Sverige. När hon springer ser hon neonskylten och dess text som sprakar i gult och rött. Välkommen till Dubai.

Samtidigt i Stockholm talar man om hur invandringen förstör det egentliga Sverige och hur flyktingarna för med sig brottslighet och kriminalitet. För dem är verkligheten vin efter nio och dåliga såpoperor. 

Lämna ett svar