Det är morgon vid famljen Henricson. Pappa läser tidningen; en artikel om Helsingfors dyker upp. Han höjer på ögonbrynen och säger “Förr fanns det en byggnad som hette glaspalatset, för att de hade så många fönster.” Mamma himlar med ögonen och min syster suckar. Nu gör han det igen.
Pappa har en tendens att anta att sådant han tidigare har upplevt per automatik har förändrats; världen är inte längre så som den var förr. Det känns som att han lever på vattenplaneten från filmen Interstellar, där sju år förflyter på jorden för varje timme som tillbringas på planeten. Inget han tidigare har upplevt finns kvar, allt förändras, och det finns inget man kan göra för att hålla koll på vad som händer i ens omgivning.
Själv ser jag detta och börjar reflektera över hur jag själv vill vara då jag är äldre. Dagens samhälle har präglats av en blixtsnabb digitalisering, som har lett till en enorm generationsklyfta. Kommer jag själv bli så utmattad av den ostoppbara anpassningen att jag inte orkar hänga med i svängarna? Detta fenomen blir allt vanligare bland den äldre generationen, särskilt bland män. Alla har vi hört om den “arga vita mannen”, den sura gamla gubben som tycker att allt var bättre förr och att allt nytt är hemskt. Nej, honom får jag inte bli.
Jag tror att det första steget om man vill förebygga en sådan världsbild helt enkelt är att inte glömma att man själv också kan ta del av samhällsdiskussioner medan de händer. Om jag inte förstår varför den nästa Greta Thunberg skolstrejkar för något jag inte har hört talas om, har jag väl ändå en skyldighet att åtminstone försöka förstå hennes synvinkel innan jag kallar henne otacksam på Facebook.
Detta är särskilt viktigt idag med tanke på det politiska klimatet vi befinner oss i. Med blågula regeringar i både Sverige och Finland kan man se att högerpopulismen har satt sitt fäste i Norden. En ideologi vars sales-pitch kretsar kring hur bra det var förr och hur hemskt det nu har blivit. Man ser det överallt. AfD får allt större stöd i Tyskland, Vox i Spanien, och Donald Trump är fortfarande en trolig presidentkandidat i USA.
Att man inte själv utvecklar sina tankar, utan håller fast vid samma företeelser om hur världen ska vara, gör att man själv blir frustrerad av när ens omgivning oundvikligen förändras. Med en åldrande befolkning blir tanken om att ens “tid” är förbi efter att man inte längre är ung allt längre från sanningen. Andelen unga krymper, och de blir ofta överröstade av den äldre generationen, samtidigt som de anklagas för att föra världen till sitt fördärv. Därför tycker jag att bland det viktigaste man kan göra redan som ung är att försöka engagera sig och hänga med i vad som händer i världen, och inte bli likgiltig eller känna sig maktlös. Då blir du bara sur.
Så till alla blivande och nuvarande gamla gubbar, och pappa, uppmanar jag nu: Uttryck din åsikt, och om någon inte håller med, fråga dem varför! Läs nyheterna! Tala med folk! Låt inte din ålder definiera hur mycket du vet, eller vad du tycker, och håll dig öppensinnad. Lyssna på den yngre generationen, och frukta inte förändring.
Isak Henricson
Chefredaktör
