Det närmar sig en tid av avgörande beslut för många av oss, där vi står inför val som kommer att forma vår framtid. Ett av mina största stressmoment är mina val, hur ska mitt liv se ut professionellt om fem år? Det positiva med dagens samhälle är att det finns så många möjligheter och att ingenting känns omöjligt. Däremot är kraven skyhöga och stressen att välja fel är stort.
I regeringen Orpos regeringsprogram finns målet att 50% av Finlands befolkning ska ha en högskoleexamen. Samtidigt möter vi dock förslag och beslut som försvagar möjligheterna till omskolning och vidareutbildning. Med arbetsmarknaden i ständig förändring och flera yrken på väg att försvinna, står vi inför en orimlighet: hur kan vi höja utbildningsnivån samtidigt som det blir allt svårare och dyrare att omskola sig?
Förstagångskvoterna skapar en ytterligare stressfaktor, som tvingar oss att fatta beslut i en tid av osäkerhet. I dagsläget ökar mängden ungdomar som väljer att vänta med att ta emot studieplatser för att inte riskera att mista förstagångskvoten. Kvoten gör det lättare att slippa in till skolor, men utan det mycket svårare. Det skulle vara dags att ompröva kvoterna. En idé skulle vara att ge studeranden möjligheten att justera sina val under det första året på högskoleutbildningen. Förslaget skulle uppmuntra till fortsatta studier på tredje stadiet, men även ge studeranden möjligheten att testa och ändra sig. Är det inte rimligt att vi tillåts omforma vår framtid när vi står mitt i processen att upptäcka oss själva?
Personligen har jag alltid varit en mångsysslare med en bred samling intressen och en kärlek till lärande i alla dess former. Det finns så mycket att välja på, hur kan man endast välja en väg? Mitt i allt när man hamnar utanför skolvärlden behöver man bygga upp en ny identitet och utforska vad man verkligen vill göra med sitt liv. Det är många saker som skrämmer mig när det kommer till framtiden, och valet av utbildning är definitivt en av dem. Det är ingen självklarhet att vi kommer att bli antagna till de utbildningar och skolor vi drömmer om. Faktum är att risken för att bli avvisad är större. Med skakiga händer skickar jag in min ansökan i mars, med hopp om att jag snart ska finna rätt väg att följa. Det som motiverar mig att drömma är att jag inte är ensam, vi är många som funderar över våra val och många som har tagit mellanår samt ändrat sin utbildningsväg.
Genom att sänka kraven på unga, skapa möjligheter och öppna upp förstagångsvkoterna kan vi inspirera fler att fortsätta sin utbildning och drömma stort. Jag är stolt över att ha tagit mellanår och funderat grundligt över mina val, man ska inte behöva stressa sig fram.
Kom ihåg att du inte behöver veta allt. Låt oss aldrig sluta drömma och testa nya saker!
Cecilia Huhtala
Förbundsordförande, FSS