Vi lever i en vetenskapligt utvecklad värld där man kan modifiera sina gener och kommunicera med robotar, men ändå håller vårt samhälle fast vid forntida normer. Vi lever än också i ett samhälle där heterosexualitet anses som det normala, medan all annan sexuell inriktning anses som onaturligt och konstigt. Homosexualitet är inget nytt fenomen, så varför fortsätter samhället låtsas att det är onormalt? Varför måste icke-heterosexuella komma ut ur “garderoben” och annonsera sin sexualitet till hela världen, medan heterosexuella inte behöver det? I denna vetenskapligt utvecklade värld borde det väl vara möjligt att bryta normen, och inse att heterosexualitet inte är den enda biologiskt rätta sexuella inriktningen.
då en kille och en tjej leker tillsammans antas det genast att de två är kära i varandra
Vi växer upp i en heteronormativ värld där pressen att gilla det motsatta könet redan börjar under den tidiga barndomen. Barn blir från ung ålder utsatta för sagoböcker där prinsessan hittar sin prins och lever lyckliga i alla sina dagar. De flesta filmer och TV-serier består av heterosexuella par, och även barnprogrammen vi ser på varje dag saknar fullständigt sexuell mångfald. Så ifall man inte växer upp i en regnbågsfamilj eller i en väldigt stödjande familj, leder det till att barnet känner sig obekväm i sin sexualitet senare i sitt liv. Allt det här på grund av att vi växer upp i ett samhälle där vi redan från ung ålder lär oss vem det är rätt att älska och vem inte. Även föräldrarna spelar omedvetet en stor roll i hur bekväm barnet känner sig i sin sexualitet. De flesta heterosexuella föräldrar antar att deras barn är heterosexuellt, och på så sätt uppfostrar de hen inom de heteronormativa ramarna. Det kan möjligtvis hända att de inte har någonting emot att barnet är homosexuellt, men uppfostran blir ändå problematisk.
Många har säkert upplevt att föräldrarna genast antar att man är förälskad i sin vän av det motsatta könet, medan vänner av samma kön bara tolkas som just det, vänner. Man påträffar det här även under barndomens tidiga faser: då en kille och en tjej leker tillsammans antas det genast att de två är kära i varandra. När föräldrarna pratar med barnet om framtiden antar de också att barnet är heterosexuellt, t.ex. kan föräldern fråga sin dotter om när hon får en pojkvän, och vice versa för killar. Det här kan verka som ingenting, men det leder till att barnet känner sig konstigt och onormalt om den inte känner attraktion för det motsatta könet. Bara en liten ändring i föräldrarnas ordval, t.ex. ändra flick- och pojkvän till partner, kan göra en stor skillnad i hur bekvämt barnet känner sig i sin sexualitet senare i ungdomsåldern.
Varför måste vi homosexuella annonsera vår sexualitet till familj och släktingar, medan heterosexuella inte behöver göra det?
När ett barn börjar puberteten vaknar många frågor angående ens sexuella identitet. Då skapas det naturligt stora problem för dem som inte fått bekräftelse som barn att deras sexualitet är normal. Enligt en undersökning utövad av NatCen, lider homosexuella dubbelt mer sannolikt av mentala problem samt alkohol- och tobaksmissbruk i ungdomen och vuxenåldern. Min egen uppfattning av detta är att homosexuella mår sämre på grund av att vi växt upp med en känsla av att vi är onormala och att någonting är fel med oss. Det finns alltså statistiskt bevis på att barndomen och fenomenet att heterosexualiteten är det enda normala, leder till mentala störningar för unga LGBTQ+ medlemmar.
Då undrar jag varför vi inte gör något åt saken? Varför samhället ännu också anser att älskande av det samma könet är något konstigt och att homosexuella måste komma ut ur den så kallade ”garderoben”. Varför måste vi homosexuella annonsera vår sexualitet till familj och släktingar, medan heterosexuella inte behöver göra det? Jag tycker att filmen ”Love, Simon” visar detta löjliga fenomen bra med att visa hypotetiska situationer där heterosexuella kommer ut från garderoben till sina föräldrar. Detta skulle vi ju kunna normalisera, en värld där alla måste berätta sin sexualitet, eller bättre, ingen måste känna sig pressad till att göra det.
Det är fritt fram att komma ut ur garderoben om man så vill, men för många känns det obehagligt, i varje fall om familjen är mera konservativ. Då borde väl inte unga behöva känna sig pressade av samhällets normer att annonsera sin sexualitet. Istället borde samhället normalisera att hålla sexualiteten för sig själv.
Människor är inte de enda djur som kan känna attraktion till samma kön. En forskning gjord av studerande vid Oslo universitet visar oss att homosexualitet uppkommer i 1500 olika djurarter. Historiker och arkeologer har upptäckt att i genomsnitt har homosexualitet funnits lika länge som människor. Men även efter den här informationen har berättats fortsätter en stor del av världens befolkning att se homosexualitet som onaturligt.
Jag hoppas verkligen att vi människor klarar av att förkasta forntida normer och acceptera varandra oberoende av ens sexuella inriktning. För om vi inte klarar av det, ja, då är vi körda.
Så varför är människor så rädda för normaliseringen av homosexualitet när varje vetenskaplig undersökning berättar att homosexualitet är lika normalt som heterosexualitet? Många använder religion som stöd för sina argument, eftersom de inte har några andra argument än vad som står i en forntida bok. Men vi lever ju inte på samma tid som Jesus, eller någon annan viktig religiös person. Vi lever i år 2022 där teknologin fortsätter utvecklas i hastig takt, så borde vi inte då också förkasta forntida argument och modernisera det heteronormativa samhället?
Alltså, det finns inte direkt några andra argument mot homosexualitet än gamla böcker och människors envishet. Då tycker jag att människor borde sluta vara så fega och istället börja acceptera att det inte finns något onormalt i att vara förälskad i samma kön. Istället för att genast efter födseln anta att barnet är heterosexuellt borde man uppfostra barnet könsneutralt och icke-heteronormativt. En förändring i det här skulle spara staten kostnader inom vård för homosexuellas mentala hälsa, så det blir ju egentligen en win-win-situation. Jag hoppas verkligen att vi människor klarar av att förkasta forntida normer och acceptera varandra oberoende av ens sexuella inriktning. För om vi inte klarar av det, ja, då är vi körda.
Tinja Ruottinen
