Yle Extrems program Sex och sånt, har varit en del av Yle sedan ungefär 20 år tillbaka. Då var det ännu ett radioprogram, där det svarades på ungas frågor om sex och samlevnad. Programmet har på senare tid utvecklats till en podd på Arenan. I år i april hade programmet också en debut som något alldeles nytt – en skolturné som undervisar unga om sexualundervisning!
Skolturnén Klimax, väckte i år stor uppmärksamhet. Programledarna, Märta Westerlund och Malena Holmström, åkte runt i Svenskfinland i olika högstadieskolor och presenterade sitt innehåll om sex och samlevnad för niorna i skolorna. ’’Det ska bli kul att se hur de reagerar på vad vi säger och gör. Jag har höga tankar om publiken! Femton- och sextonåringar är så bra typer’’, konstaterar Westerlund i HBL:s text Sex och sånt är ute på en annorlunda skolturné, publicerad 22.4 i år.
“De är unga, men samtidigt tillräckligt gamla för att kunna förstå innehållet och tanken”
Att ordna en skolturné med idén att undervisa unga om sex och samlevnad, är en utmärkt idé. 15- till 16-åringar är en bra målgrupp för att kunna tala med om sex och samlevnad. De är unga, men samtidigt tillräckligt gamla för att kunna förstå innehållet och tanken. Som ung är det spännande och lite pinsamt att tala om vissa saker, så skolturnén gör det mindre pinsamt för dem. Som ung tonåring experimenterar man mycket med sig själv, sin identitet och sin sexualitet.
“Vi människor skrattar åt saker när vi känner oss obekväma i någon situation, och det var just vad vi alla gjorde då.”
Jag är 17 år gammal, i nästan jämn ålder med niorna och jag har ändå ganska nyligen gått ut grundskolan. Den sexualundervisning jag var med om, skiljer sig drastiskt till den Klimax var. Jag minns att sexualundervisningen började i lågstadiet, på femman. Jag minns dagen, då skolhälsovårdaren samlade alla elever på femte klassen in i ett klassrum. Hon började med att berätta om flickornas första faser i puberteten. Mens, större bröst och så vidare. Det var helt tyst i hela klassen. Sedan skulle hon börja berätta om pojkarna, och då brast alla ut i skratt för att det var så stelt att sitta där och tala om alldeles normala saker. Att skratta åt allt var en försvarsmekanism tror jag. Vi människor skrattar åt saker när vi känner oss obekväma i någon situation, och det var just vad vi alla gjorde då.
Sexualundervisningen minskade med åren tycker jag. I högstadiet talades det lite om sex och samlevnad på hälsokunskapstimmarna. Den informationen gav mig en del hjälpmedel, men jag lärde mig verkligen inte allt. Skolan gav mig en bild av att sex var fyllt med risker, att man skulle få massor med könssjukdomar. Könssjukdomar är en risk med sex, men med skyddat sex är det inget att oroa sig för. Skolan gav en heteronormativ bild av sex, att det skulle vara en man och en kvinna som hade sex. Det visades eller togs inte upp om hur till exempel två kvinnor, eller två ickebinära personer, kunde ha sex. Det togs inte heller upp hur sex kan vara njutbart. Sexet som boken och läraren presenterade var ofta för att visa hur barn blir till. Inte om hur sex kan vara njutbart för båda personerna.
“Min fråga lyder dock: hur ska man lära unga om sex och samlevnad, om inte ämnet innehåller sexuellt innehåll?”
När Klimax gjorde sitt debut, så trädde det fram hård kritik mot turnén. Rättspsykologen och psykoterapeuten Katarina Finnilä argumenterar starkt och värderande mot Klimax i sin insändare ’’Hur skiljer sig Extrems sexturné från sexuella övergrepp?’’ (HBL 24.5). Finnilä skriver exempelvis att turnén kan jämföras med sexuella övergrepp, för att vuxna människor visar sexuellt material åt unga. Min fråga lyder dock: hur ska man lära unga om sex och samlevnad, om inte ämnet innehåller sexuellt innehåll? Jag har själv under hela min min uppväxt haft tillgång till internet, och kan vittna om att man via internet snabbt kan hitta sexuellt innehåll i allt för tidig ålder. Som jag nämnde tidigare, så kan det vara pinsamt för unga att tala om sex och samlevnad med exempelvis en förälder. Skolturnén har säkert visat att det verkligen inte är något att skämmas över.
Det absolut viktigaste när det kommer till att tala om sex och samlevnad är att man kan göra det i en miljö där man själv känner sig trygg där alla kan känna sig välkomna och där det är man själv som bestämmer om man vill delta. I mina öron, låter det som om Yle gjort det.
Text: Sofia Lehtinen
